Timmarna som bara går..

Det är andra dagen jag vaknar med tårar i ögonen och en känsla av hopplöshet. Värken har gjort det svårt att sova och är nästan olidlig de första timmarna. Det enda som håller mig uppe är vetskapen att det kommer att lätta lite om ett tag, det brukar det ju alltid göra…

Det har gått nästan fem timmar nu och det värsta är över. Nu kan jag börja omplanera och reducera dagens små inplanerade aktiviteter eftersom nästan halva dagen redan har passerat…. men sånt är livet med kronisk värk…bara att gilla läget..

Kram / Marianne

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s