Effektivitet kräver lite lathet..

Hej på er pepparkakshjärtan!

Längesen sist igen…sorry…

Först tänkte jag att det här inlägget skulle handla om adventpysslets vedermödor den gångna helgen, men jag ångrade mig lite. Kan bara berätta att efter sju sorger, nitton bedrövelser och en magsjuk jycke är mina fönster nu pyntade med fräscha gardiner och diverse stjärnor och stakar, lysande kan man tillägga…Detta utspelade sig under lördagen.. så en totalt utschasad mej tillbringade första delen av 1:a advent vid TVn med morgonfika, en hastigt ihoprafsad adventsljustake, två smärtsillande, snuttefilten och två kuddar bakom ryggen och en under benen. Ja, så fortsatte det med vissa av naturen nödtvungna avbrott och en del lättare hushållsaktiviteter för att döva samvetet lite, mestadels sånt som sköter sig själv och arbetar på egen hand typ tvätt- och diskmaskinen…lite väl ansträngande efterarbete dock. 😜 Fixade framåt kvällskvisten en till rådande lathetsgrad väl anpassad middag, nämligen Tacos. Hacka ett gäng grönsaker och bryna lite köttfärs är ju i princip det enda man behöver göra, resten finns ju färdigt…och smasken är det också…..me like!

Men nu är det måndag igen och full rulle, så gårdagens slöande kom väl till pass. Det är äntligen några minusgrader och snö i luften, förhoppningsvis ser man nu slutet på slask och ishalka och får lite fast mark och äkta vinterföre under sulorna. Har många järn i elden på jobbet och hade planerat att beta av några punkter på listan innan helgledigheterna, men vi får se hur det går, det är alltid något oförutsett och akut som dyker upp hela tiden. Men det är det som är lite av charmen och spänningen med jobbet och varför jag gillar det så mycket. Det skulle i alla fall vara skönt att få starta det nya året utan stress och panik.

Kvällen kommer att ägnas åt lite lätt träning med Gunnar…gummibandet alltså. Vi har inte dejtat så mycket på sistone p.g.a. ökad värk och stelhet. Fast det är väl då man ska träna egentligen för att mjuka upp lederna, men det törs jag inte, jag vill ju kunna ta mig ur sängen på morgonen åtminstone under arbetsdagar. Har inte kunnat promenera heller, vill ju inte riskera att bryta nåt ben eller så på ishalkan. När man har ont blir man alldeles för spänd och försiktig och det är då risken att ramla är som störst. Jag har gjort några snygga vurpor och halvt slagit ihjäl mig så jag vet, och den vetskapen och rädslan gör bara allting ännu osäkrare.

Jag hoppas att ni haft en skön helg, en mysig första advent och en bra start på veckan, sköt om er så länge……

Kramen 💜

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s