Mood Swings from Hell

Hej på er!

Nu var det en stund sedan jag skrev något här, och typiskt nog blir det lite tråkigt sjukdomsprat igen, men det är ju vad den här bloggen mest handlar om så skyll er själva.. hehe..

Min sjukdomsbild är ju ganska komplex, och varje diagnos har sina egna små biverkningar. En biverkan av diabetes, förutom ups and downs vad gäller blodsockernivån, är i mitt fall en annan typ av ups and downs vanligt förekommande, nämligen opåkallade humörsvängningar av olika grad. Humöret påverkas naturligtvis även av mina andra sjukdomssymtom, t.ex. smärtnivån kopplat till mitt diskbråck, min spinal stenos och reumatism, men lägger man till de svängningar som orsakas av diabetes kan vissa dagar bli olidligt jobbiga, mest för mig själv men även för omgivningen kan jag tänka mig…Ibland svänger det rejält, värre än ett jazzband på steroider, därför är jag glad och tacksam att jag har ett tillfälligt kontor alldeles för mig själv just nu även om jag saknar min ordinarie arbetsplats och mina kollegor jättemycket. Man glömmer ofta bort att omgivning och de närstående också påverkas av ens sjukdom på olika sätt, och det gör ju inte saken bättre om man redan är på dåligt humör rent allmänt….

Att åka i den här känslomässiga berg- och dalbanan är ju naturligtvis jättejobbigt och energislukande, men inget permanent tillstånd, ofta studsar man tillbaka till normaltillstånd när man gjort x antal svängningar från överlycklig till superledsen. De verkliga problemen uppstår när man hamnar i downläge och redan innan befinner sig i en mental svacka eller lätt depression. Det är så jäkla svårt och tar sådan tid att kravla sig upp ur hålet igen och lyckas man är man helt dränerad på kraft och energi, och det är något man redan har ont om p.g.a. mediciner, sömnsvårigheter och ständig smärta.

I dessa lägen vill man inte umgås eller vara i närheten av andra människor, inte bara för sin egen skull utan också för att skona omgivningen. Man drar sig undan och ofta misstas det för något annat t.ex. att man är supertråkig, blyg eller inte vill umgås för man är högfärdig. Det är även jättejobbigt att blogga eftersom man vet att det bara kommer att bli negativa och trista inlägg, men när jag tänker efter så är det ju faktiskt en av anledningarna till att jag startade den här bloggen, för att ha en plats att verkligen tömma ur mig både gott och ont. Nu har det ju nästan enbart blivit ont, men det är så livet ser ut, det går upp och ned och just nu är det en jäkla lång nedförsbacke…

Men oavsett allmänt humörläge så önskar jag att jag hade en extra energidepå eller varför inte ett mirakelpiller som kunde jämna ut och lugna ned de här häftiga känslostormarna lite.. livet skulle bli så mycket enklare  och trevligare för omgivningen…

Kramen / Marianne

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s