Jösses Amalia!

OMG! Det är ju mer än en vecka sedan jag krafsade ned något här! Vad är det frågan om undrar ni säkert….eller så  struntar ni blankt i vilket…Skit samma, här kommer ett inlägg i alla fall…vare sig ni vill eller inte…

Jag har inte varit mig själv på sistone och känslan är skrämmande bekant. Samma känsla som jag hade strax innan jag ramlade in i min depression för drygt ett år sedan. Skillnaden är att jag känner igen den känslan nu, jag är förberedd och har större möjlighet att kämpa emot. Jag vägrar hamna i depression igen, och därför suger jag åt mig alla små positiva smulor jag kan hitta.

Att skriva och blogga är svårt när det är som värst, hjärnan vill liksom inte samarbeta och tankarna bara flyger omkring utan någon mening eller sammanhang, så då det är lika bra att låta bli.

Men det är inte bara detta som hållit mig borta från skrivandet. Det har inträffat ett akut och oförutsett läge på jobbet som har krävt min fulla koncentration och en hel massa extra arbete.

Fast det är rätt bra att jag haft fullt upp på jobbet i alla fall. Bra med distraktion, men sämre när helgen infinner sig med lugn och ro för då kan alla oönskade tankar få fritt spelrum igen. Men den här helgen blev ju tyvärr något helt annat…

Sverige har nu drabbats av en terrorattack liknande de som inträffat i andra europeiska städer. Ett kapat fordon som med berått mod accelererar fram på en välbefolkad gata och mejar ned oskyldiga människor. Jag har följt rapporteringen under helgen och har många synpunkter på, och kritik mot densamma, men ska inte trötta ut er med detta. Det positiva i allt det sorgliga är ändå den solidaritet, medmänsklighet och hjälpsamhet som visat sig bland människor på plats. Förhoppningsvis är det något som vi kan ta med oss från detta och hålla fast vid, för endast tillsammans står vi starka mot de onda krafter som vill splittra och ställa människor mot varandra för sina egna syften.

Mina hälsoproblem verkar futtiga i jämförelse, men här kommer en snabbgenomgång: Har fått en utgjutning i höger smalben, möjligen en tryckskada. Gör förbannat ont och tål knappt beröring. Mina reumatiska ”fingerknölar” på vänster långfinger har vuxit och jag har fått början till fler på höger hand. Är också inne på tredje dagen med en hyfsat smärtsam nackspärr som gjort att jag knappt sovit något alls. Slut på genomgången.

Förhoppningsvis är min nuvarande downperiod övergående, så jag ska göra ett försök att jämna ut bloggandet lite framöver. Tills dess så hoppas jag att ni får må bra och att våren slutar att aprilskämta med oss och är på väg på allvar nu…..

P o K  💋

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s