Omöjliga måsten & Tappade sugar

Hej solstrålar!

Det är sommar, sol och semester, man vill vara ute och pyssla i trädgården, åka och bada och fiska, kanske ta en tur till något köpcenter en dag när det inte är så bra väder. Jodå, det är mycket man vill men kroppen säger oftast nej, njet, nope, glöm det, och då är det lätt att tappa sugen och i värsta fall livsgnistan.

Oavsett vilken kronisk sjukdom man kämpar med som påverkar rörlighet och/eller orsakar värk, så brottas man också med de psykiska biverkningarna, hur väl man handskas med dem beror väldigt mycket på vilken typ av person man är.

Har man en gång varit frisk och rörlig kan vägen till acceptans av sin hälsomässiga nerförsbacke vara lång och psykiskt nedbrytande. Man har lättare att acceptera att man inte längre kan utföra de mer akrobatiska övningarna, men att komma överens med att inte klara de enklaste saker kan vara förödande för psyket.

Detta var vad som nästan hände mig under 2015. Efter att jag fått diagnosen spinalstenos 2006 ,som bl.a. innebar att jag inte klarade att gå längre sträckor än 50 meter eller stå upprätt längre än några minuter, var depressionen väldigt nära men jag klarade mig från den och tränade dessutom upp min ländryggsmuskulatur och förlängde min gångsträcka betydligt. Men efter min RA-diagnos 2015 då inte bara värk och rörlighet förvärrades utan även finmotoriken började krångla, klarade jag inte motgångarna längre och råkade ut för en lättare depression. Samtidigt hade min syn försämrats till nära halvblindhet p.g.a. starr, min diabetes krånglade och detta tillsammans påverkade självklart även mitt psykiska tillstånd.

Jag är i grunden en ganska gladlynt, stark och envis människa och jag tror att det har hjälpt mig mycket under de här tuffa åren, men jag vet också att den där djupa, mörka gropen finns där och är lätt att trilla ner i bara man tappar fotfästet det minsta lilla.

Det är alltså inte bara själva sjukdomstillstånden man kämpar med dagligen och som tar så jäkla mycket energi, det är också en ständig kamp mot känslorna av hopplöshet, ilska, sorgsenhet och tristess som blir väldigt påtagliga varje gång man inser att man inte klarar av det man vill. Tyvärr är sommaren den årstid som mest lyfter fram den här sorgliga problematiken….

Men det är bara att försöka att göra det bästa av situationen, ha fantasi och kreativitet att anpassa sina favoritsysselsättningar så gott det går och låta allt ta den tid det behöver och släppa alla invanda ”måsten”. Min trädgård är t.ex. helt vildvuxen och jag har inte planterat en enda blomlåda eller hängt upp en endaste ampel, jag har inte ens spänt upp taket på paviljongen, men så får det väl vara i år då. Solen skiner ju ändå, humlorna surrar, fåglarna kvittrar, det doftar nyklippt gräs och syren och myggorna gör en tokig som vanligt….vem bryr sig om en perfekt trädgård när man kan sitta där halvnäck och se ut som ett troll i skydd av ogräset mitt i en tät djungel och njuta av äkta svenskt fika…haha…

 

Hoppas ni har en skön och lat sommar så här långt och njuter så mycket ni bara kan…..I morr’n är det midsommar…Ha en trevlig så’n också… Vi hörs…

Kramen ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s