Varning – Låg Batterinivå

Det absolut jobbigaste med att vara kroniskt sjuk med smärtrelaterade diagnoser är inte själva smärtorna som man kanske kan tro, det är den ständiga energiförlusten. Smärtorna blir man i någon mån van och kan medicinera men mot tröttheten finns ingen bot, den finns där hela tiden i olika grad. Värken i sig själv är energidränerande + det faktum att den i hög grad stör nattsömnen, men även medicinintag inkl. smärtstillande gör sitt till.

Mina helger är därför ganska förutbestämda, ändå envisas jag med att ständigt sätta upp planer som sedan alltid spricker, endera av plötsliga reumatiska skov och/eller av de övriga diagnosernas verkningar, eller av ren utmattning efter arbetsveckan. Så vad jag gjort i helgen går snabbt att sammanfatta; Nada

När jag kom hem i fredags låg en remiss från min smärtläkare och väntade. Han gick f.ö. i pension för några år sedan och därefter la man ned smärtkliniken på sjukhuset. Nu har han börjat arbeta på vår nya hälsocentral och jag blev så glad när jag såg att jag skulle få träffa honom redan i morgon, måndag. Jag är nämligen lite orolig eftersom jag bestämt mig för att trappa ned intaget av mina starka Tramadoltabletter (självklart i samråd med min husläkare). Anledningen är att jag vid ett tillfälle glömde min morgontablett och fick uppleva värsta sortens abstinens. Den vill jag inte riskera att uppleva igen så därför vill jag helst sluta helt med Tramadol. Samtidigt har smärtbesvären ökat betydligt i samband med att jag nu även har RA, så någon typ av smärtlindring behöver jag ju för att kunna fungera.

Resten av den här helgen ägnar jag åt vila, förslagsvis ute i solen. Grejen är att försöka låta bli ogräset, för börjar jag rycka i det finns risk för att jag inte kommer att kunna röra mig i morgon….

Önskar dig en fortsatt fin helg och en bra start på den kommande veckan….

P o K  💋

Annonser

Lite om helgen som gick

Trädgårdsarbete är härligt tycker jag, att stoppa nävarna i moder jord, pyssla om plantor, ansa buskar, frisk luft, sol, fågelkvitter….hmm…åtminstone tyckte jag så en gång i tiden.

Visst, lyckokänslan finns självklart kvar någonstans därinne, men själva utförandet är så pass krävande och problematiskt nuförtiden att känslan av tvång tar över. Det måste ju rensas rabatter, klippas gräs osv. men när ryggen är paj, ben och fötter knappt bär och händer och fingrar är angripna av reumatism och artros känns det nuförtiden mest som en bestraffning kryddat med tortyr. Dessutom hinner det förbaskade ogräset ju ikapp en hela tiden när det tar så’n himmelens lång tid att rensa allt.

Under helgen som gick, alltså fyradagars-helgen, har jag när vädret tillåtit som mest hunnit grovrensa rabatterna, ansa häcken och vinbärsbuskarna lite samt lyfta ut några trädgårdsmöbler. Inte mycket kan tyckas men mer blir det inte när man är tvungen att lägga in 20-minuterspauser efter varje 10-minutersinsats. Ändå värker kroppen som om jag deltagit i trädgårdsmästarnas triathlon eller nå’t.

Nu väntar en stressig arbetsvecka ”away from home”. Mentalt stressig alltså, men med chans att vila kroppen lite efter helgens bravader. Det finns ingen trädgård i sikte utanför min lilla övernattningsetta i Ramsele. Jag har endast några krukväxter att pyssla om, och det tror jag att jag klarar utan större besvär.

Men där är jag inte förrän i morgon, har nämligen varit hos min diabetesläkare under eftermiddagen idag. Alla prover såg hyfsade ut, d.v.s. att min justerade dosering av diverse injektioner och tabletter fått saker och ting att gå åt rätt håll. Kommer även att få en välbehövlig remiss till fotvården samt glädjande nog även till min ”gamle” smärtläkare som, även fast han numera är pensionär, börjat jobba igen på vår nya hälsocentral. Det börjar ordna upp sig lite verkar det som, i alla fall på hälsofronten.

Önskar dig en fortsatt fin vecka så hörs vi snart igen….

Puss å Kram

💋

Fortsättning följer….

Angående mitt förra inlägg

Vid närmare eftertanke har jag nog inte hjärta att stänga den här webbplatsen, men jag har inte bestämt hur personlig jag vill vara här p.g.a. avsaknaden av respons fastän jag ser att jag har en hel del läsare. Det känns ju sådär att dela med sig av sina innersta tankar och liksom tömma sitt hjärta rakt ut i tomma intet så att säga.

Men nog tjatat om detta….

Långhelgerna står ju som spön i backen just nu och med dem de korta arbetsveckorna. Jag har absolut inget emot långa ledigheter, tvärtom så skulle jag inte tacka nej till långhelg varje vecka…haha….men när man ligger högvis efter på jobbet, har en kommande konferens att arrangera och planera, ett par nya samverkansparter som ska introduceras samt konstant stress flåsande i nacken, känns helgerna lite taskigt tajmade. Just sayin’…

Annars är allt ungefär som vanligt, diagnoserna bråkar, kroppen värker, alla dojor är på tok för små och benvärken gör mig sömnlös….

Men i morgon ska jag premiärgrilla…..de’ ni…

Ha en fortsatt bra helg….

Puss 💋

I Valet & Kvalet

Som jag nämnt förut så är jag i färd med att avveckla mina temabloggar och samla allt i en blogg. Jag har kommit fram till att det är enklast att göra detta på en helt ny webbplats och har redan tjuvstartat med ”Marianne Official” och samtidigt har jag även stängt ett par av mina webbplatser men är fortfarande tveksam till hur jag ska göra med den här bloggen.

Jag har ju haft den ett bra tag nu och jag har skrivit mycket nära och personligt utan att få någon nämnvärd respons, och det känns ju lite snopet. Det får mig att undra om det är värt mödan och om det kanske vore bättre med en allmänt hållen ton i en blogg med ett mer allmänt och varierat innehåll, även om hälso-aspekten självklart alltid kommer att finnas med som ett starkt tema.

Så medan jag funderar över detta kan ju de som vill kika in på min nya webbplats.

Jag skulle såklart gärna vilja höra vad ni tycker om allt detta, men har inga större förhoppningar om någon respons.

För övrigt önskar jag er en fortsatt trevlig helg…